Det blev dåligt bloggande igår, jag hade inte världens bästa dag om man säger så. Det va en dag med rätt mycket tårar och ja, varför förklaras ju rätt så bra i inlägget här nedan. Men nu är det en ny dag och jag vaknade alldeles för tidigt, ungefär halv sju, suck. Väntar nu på att min fina granne ska vakna så att vi kan gå på en promenad och sedan sätta oss på deras altan med våra skolböcker och vara lite produktiva men känner jag henne rätt så lär hon inte vakna än på ett tag.

Satt och läste fröken livrädd och kärleken igår, insåg varför min kära fina vän Ebba gav den till mig för några år sedan, jag är ju fröken livrädd, det borde bli mitt nya namn, för hon är verkligen jag.

Nu sitter jag här igen, ännu en 17 maj, och tänker på henne. Min ängel som lämnade jorden alldeles för tidigt, min ängel vars liv slets ifrån henne, min ängel som slets ifrån oss. Det är svårt att förklara hur jobbig denna dagen är trots att tiden har gått. Man lär sig att leva utan henne, man lär sig att livet går vidare.. men så kommer dagen då allt hände, då hon försvann för evigt och då känns det inte längre som om tiden har gått, som om man har lärt sig att leva utan henne, då känns det som om hon är i varenda vrå, i varenda vind, i varenda andetag man tar. Just nu i Norge firar de sin nationaldag med påmpa och ståt och här, i Sverige, sitter jag och firar inte det minsta, jag sitter och saknar någon som betydde och betyder så otroligt mycket för mig och det är helt sjukt att tänka på att människor firar denna dag när allt jag kan göra denna dag är att sakna.

Älskade underbara Felicia, jag saknar dig med varje andetag jag tar.

Bild från weheartit

Åkte hem till min bäste Albin för några timmars kvalitetstid


Jag försökte vara lite konstnärlig med min mobil


Efter besöket hos Albin blev det att åka till Ikea med mamma, pappa och Sara


Efter Ikea blev det att åka hem till Evo där jag dels lekte med Milo


Milo gjorde sig fin i sin mammas studentmössa


Och så dansade hon lite fint till usel musik